Oavsett tjocklek på bettet så gäller det att komma ihåg vad en mun är och att det finns känsliga strukturer som inte tål för mycket tryck och belastning.
Det har spridits många sanningar om bett och betsling över tid. En av dessa är arméns idé om att ett tjockt bett är ”snällt” och att ett smalt bett är ”skarpt”. Dessa tankar grundar sig på fysik och inte biologi!
Inom brukskörning och westernridningen finner vi historiskt vanligtvis tunna bett som inte tar så mycket utrymme. Vi vet sedan lång tid tillbaka att det inte finns någon plats för ett bett utan är något vi lånar plats till.
Vi har stora och små hästar med en individuell variation på exteriör, anatomi, fysiologi som är viktiga parametrar tillsammans med utrustningen och hur vi använder den. Ämnet är verkligen komplext och aspekter som hästens inlärning, våra signaler och timing måste beaktas när vi interagerar och läser av och tolkar hästars beteenden som inte så sällan är kopplade till besvär eller smärta från utrustningen.
Det här bettet precis som övriga togs fram med anledning av att det var väldigt svårt för många att hitta tunnare bett och i synnerhet till de minsta ponnyerna. Det har visat sig att det har passat och fungerat väldigt bra för ett antal individer. Därmed skriver jag inte att det är en sanning att hästen ska ha. Svaret på frågan vilket bett som är lämpligt har bara den enskilda hästen!
